hennyj.blogg.se

Jag sitter på tunnelbanan. Två medelålders kvinnor sitter och pratar med varandra snett framför mig. Det är otrevligt att tjuvlyssna, det har alla vuxna försökt lära mig. Men jag finner det omöjligt, speciellt när det handlar om något jag själv gärna skulle vilja vara med och diskutera. Dessutom pratar dom inte direkt försiktigt och tyst, snarare som om tunnelbanan förvandlats till ett konsert som dom försöker överrösta. ''Jag ska nog börja träna, det är mitt nya nyårslöfte. 1 januari, då drar jag igång igen!'' säger den ena till den andra. Hon har på sig en kamelfärgad kappa som går ner till mitten av låret, mörkblåa jeans som ser nyinköpta ut, ett par bruna vinterkängor där man ser hennes tjocka raggsockor som sticker ut ovanför skaftet på kängan och mellan hennes fötter står en brun portfölj som ser ut att ha hängt med ett tag. Hennes hår är blont och är halvt gömt under en marinblå ribbstickad mössa. Det syns att hon precis gått ett tag då hennes kinder och näsa har fått en diskret röd nyans i hennes runda ansikte. ''1 januari?'' svarar den andra, hennes röst låter häpen ''ska du verkligen gå iväg till gymmet då? Dagen efter nyårsafton? är det inte klokare att starta veckan efter?'' svarar den andra samtidigt som hon tar av sig en röd stickad halsduk som hon haft innanför sin stora svarta vinterjacka, på hennes stubbiga ben har hon svarta jeans och hennes hår är kortklippt i en brun nyans. ''Nej du har nog rätt'' Säger den blonda och tittar ut genom fönstret där gamla stans gator passerar oss i en rasande fart. ''Men jag och David ska ju till Peru veckan efter nyår och vi kommer inte hem förens i slutet av månaden, och då på semestern vill man inte gärna stressa och träna. Då vill vi ta det lugnt, det var ju därför vi bestämde oss för att boka den resan nu i januari. Ja du vet efter stressen av julen och nyår och alla middagar!'' hon tar ett djupt andetag och skakar på huvudet. ''Nej vet du vad'' fortsätter hon ''jag kanske börjar sen i februari istället. Då kanske man har hunnit bli av med lite av hullet på magen innan alla hjärtansdag i alla fall'' Säger hon högre än innan och dom båda väninnorna skrattar högt.

 

Jag vänder min blick och tittar ut genom fönstret som jag lutar mitt huvud mot, fönstret visar en skuggbelagd betongvägg som susar förbi mina ögon och jag försvinner bort i mina tankar om det jag precis hört. Nyårslöften. Vilken jävla skit det är egentligen. Ursäkter ursäkter ursäkter, det är allt jag hör när människor pratar om det. Varför vänta till första månaden på ett nytt år för att göra en förändring man vill ha förändrad på nu på en gång? Vi lever här och nu, vi har den här tiden på oss att göra det vi vill. Det kommer inte att förändras. Så varför vänta på det nya året att göra den förändringen? Om du nu skulle känna i augusti att du vill börja träna, varför vänta då i fem månader på att göra det. Fem månader, det är tjugo veckor och tjugo veckor det är 140 dagar. Så om du vill göra en förändring, gör det på en gång, vänta inte på något som är 140 dagar in i framtiden. Bestäm dig att imorgon tar jag på mig löparskorna och springer 2km. Eller varför inte göra det nu, nu på en gång, lägg dig ner på golvet och gör tio sit-ups och tio armhävningar, då är du i alla fall i gång. Du har då i alla fall på börjat något du vill uppnå. Det behöver heller inte handla om träning, om du kanske tänker att efter nyår då ska jag börja laga mer mat hemma, det kommer vara mitt nyårslöfte. Jag ska köpa en kokbok och laga mat hemma minst 3 dagar i veckan. Men gå ut nu då med detsamma och köp en kokbok och fixa din hemlagade måltid idag istället. Vänta inte på nyårsdagen för att börja med ditt löfte till dig själv. Använd inte nyårslöftet som en ursäkt till att skjuta upp en föränrding. Du finns här och nu så varför vänta på ett nytt år när du lika gärna kan börja idag.

 

Mina hetsiga tankar avbryts av en mekanisk röst som påminner mig om att det är dags att gå av. Jag ställer mig upp och går mot dörrarna. Innan jag kliver av tunnelbanan vänder jag mig om och tittar en sista gång på dom två väninnorna som fick mig att tänka så mycket om nyårslöften, Dom ser ganska lyckliga ut, hälsosamma och nöjda. Dom kanske inte behöver börja gymma ändå, kanske borde deras nyårslöfte vara att prata tystare på tuben. Varför inte börja med en gång.